Förlossningsberättelse del 4
Ja detta är väl inte en förlossningsberättelse så sätt.. men jag låg ju kvar på sjukan ett par dar så får väl återberätta detta oxå då..
- Japp,, tisdag kväll kom ju våran lilla goding till världen.. Så mkt mer spännande hände inte den dagen.. Utan vi fick flytta ner till bb igen och invänta alla undersökningar på onsdagen..
Joo just de.. efter förlossningen kunde de ju börja ge mig starkare grejer hehe.. Så strax efter kom narkos läkarn in och koppalde en "väska" till min eda i ryggen.. som gav mig smärtlindring kontunuerligt 1gång i timmen.. och jag kunde även själv ge mig själv en extra puff om jag skulle få extra ont via en liten kontroll..
- Men så på natten började jag känna hur mitt vänster ben började försvinna,, de va så jäkla läskigt.. de kändes ni vet som tandläkar bedvning först och sen var de bara borta?.. Så vi plinga på klockan,, och då fick de genast sänka dosen haha... Så sakta men säkert började jag känna benet igen,, men shit va läskigt de va..
På onsdagen då,, var de daga för att röntgas igen,, nu kunde de ju ta alla bilder vilket dem gjorde.. men som tidigare så var de inget brutet som tur var.. utan va en blödning och ja rejäl sträckning av bäckenbenet.. Min tidigare foglossning jag haft under graviditeten gjorde ju inte fallet enkalre direkt..
- Så de enda egentligen de kunde göra var ju sjukgymnastik och egen träning.. Men än så länge kunde jag inte röra mig..
Torsdag, nu började edan bli obekväm i ryggen och man kan inte ha den för länge pga infektions risken,, så de bestämdes att den skulle försvinna och jag istöllet skulle få tabletter..
- Efter nån timme eller två när EDAN tagigts bort kunde jag faktiskt resa mig upp!!,, och jag kunde gå med hjälp av gåstol=).. jag ver ÖVERLYCKLIG!,, Vart helt sängliggandes sen lördagen och på torsdag kunde jag öntligen ta mig fram=),,
Kände mig som agda 95 men de var underbart=)
- Nu var de bara träning träning.. Och enveten som jag är körde jag ganska snabbt slut på mig själv haha.. ja var så glad att jag kunde ta mig fram att jag vill gå hela tiden.. men jag orkade bara några minuter sen blev jag genomsvettig och snurrig..
Men jag träna massa hela torsdan haha
- Och på fredan!! Kunde jag gå på kryckor=),, Visst var jag full med massa värktabletter men de va underbart,, JAG FICK ÅKA HEM!!,, Gud jag var så glad,, de dagarna va de längsta i mitt liv!!
Och ja,, sen gick jag på kryckor i ett par dar,, gick inte ut förens de va dags för återkontroll..
- Men efter några dagar kunde jag ta mig fram hyffsat utan kryckor,, de gick inte snabbt och jag såg ut som jag skitit ner mig haha,,
De har tagigt lång tid att återhämta sig,, jag har fortfarande vissa problem som att jag kan inte ligga på vänster sidan,, har jag gått mycket nån dag kan jag ha lite ont,, osv.. men de blir bättre och bättre.. men gick väl på värktabletter i nästan 1månad,, nu tar jag ipren lite då och då när jag känner av de bara..
Förlossningsberättelse del 3
Tisdagen kom,, (kan ju berätta att läkarna kom in ett antal gånger under varje natt med smärtlindring m.m, fick även en spruta varje kväll för att förhindra blodproppar då man kan få de när man är sängliggandes)
- Kl 9 fick jag komma upp till förlossningen, de hade då bestämt sig för att sätta igång mig idag=),, Äntligen tänkte jag,, men även här hade jag hört historier om igångsättning som tagigt flera dygn så jag var väldigt skeptiskt men samtidigt överlycklig=)
Så 9.20 gav dem mig en gele som skulle skynda öppningsfasen hehe,, Efter ca 45min började jag få små värkar.. men eftersom jag var väldigt bedövad så kände jag dem inte hehe,, de enda jag märkte var att magen blev hård och jag såg på mätarn eller va de heter att den steg,,
- Så tänkte *shit är de så här de ska kännas haha kommer bli a piece of cake att föda barn denna gången* haha trodde jag!
Runt 16.30 sa jag till Jerry att jag var trött och ville sova, han sa då, ska vi inte äta middag först så får du sova sen? Jo men visst sa jag..
- Men innan Jerry skulle gå och hämta maten kom barnmorskorna in igen,, de skulle spräcka hinnorna för att skynda på de hela.. okej sa jag.. och hoppades att jag skulle få lite mat i magen snart hehe..
Men nää de han jag inte! När hinnorna sprack så fick jag en värk som varade i ca 7-8min,, för ni som inte fött barn så vet ni ju att värkar brukar väl vara i kanske nån minut bara,, så att ligga på en toppvärk i 7-8min var nog de värsta jag vart med om haha,,, åhh jag bara skrek asså..
- Även barnmorskorna blev helt chockade över att den aldrig tog slut.. Men till sist släppte den,, och då! Då var förlossningen i full gång.. på dem minutrarna gick jag från 4cm-10cm så jaa de gjorde ont=)
Så nu var de bara att tuta och köra.. De fick ju ha mina ben i ett visst läge.. narkos läkarn kom in och gav mig massa mer "drugs" och japp även då var lustgasen min bästa vän=)
- 18.53 tittade vårt lilla hjärta ut=),, Den finaste flicka jag nånsin sett=)
Förlossningsberättelse del 2
Japp,, så på söndag morgon blev jag inskriven på förlossningen på Mölndals sjukhus. Så nu var ju frågan hur de skulle göra. De kunde inte röntga mig ordentligt och inte ge mig för starka smärtlindinrigs mediciner pga lilla Enya i magen.
- De ville ju såklart helst att värkarna skulle komma igång själva, men jag hade ju 1v kvar tills bf och man kan ju även gå över så att vänta för länge var ju inget val heller eftersom jag var sängliggandes. Jag kunde inte göra nåt själv, inte ens gå på toaletten,, så pga de så fick jag en härlig kateter=)
Sen var ju frågan hur jag skulle föda?.. Skulle jag kunna föda normalt när jag bara kunde ha benen i ett vist läge?.. De sa att om värkarna skulle komma idag på söndagen så blir de snitt. Min enda tanke då var bara,, få ut henne! typ hehe
- Men söndagen gick,, jag fick gå igenom massa undersökningar..
Sen bestämde dem sig att jag skulle sätta igång, men de ville vänta tills jag var riktigt "mogen" som de så fint heter=)..
- Så nu blev jag inskriven på BB istället.. fick ett eget rum,, inte för att jag kunde utnyttja de så mycket men de va ändå skönt..
Kvällen kom,, Jerry var tvungen att åka hem till Mio,, Men min goa Linda kom och höll mig sällskap den kvällen=).. Höggravid och ont som satan jag då vill man inte vara själv.. hormonerna spelar en ett rejält spratt hehe
- Natten kom,, sov nog inte många timmar,, kunde ju bara ligga i ett läge så de värkte lite här och var nu,, fick ju "myror i bena" oxå pga jag inte kunde röra dem=(..
Måndan kom,, Nu skulle jag få EDA,, (ryggmärgsbedövning),, Ja fasade verkligen för denna!,, Hade hört massa historier om hur ont den gjorde att få och hur den kan stanna upp en förlossning m.m.m.m..
- Men jag fick världens bästa narkos läkare! Han va helt underbar och var min GUD under hela min vistelse på sjukhuset haha.. Han hade ju "all the goood stuff" hehe..
Edan kändes absolut! men var mest obehaglig,, just att man känner att man har en slang rätt in i ryggen.. Men tack gode gud för edan! Denna gjorde att jag kunde ta mig fram lite då och då med hjälp av gåvagn,, de gick inte snabbt men ja kunde ta mig nån meter då och då och de var ju bra träning med.
- De hände faktiskt inte så mycket mera under måndagen.. Läkarna ville avakta ihop om att förlossningen skulle komma igång själv.
Förlossningsberättelse del 1
Lördagen den 18feb, hade jag, Jerry och Mio vart på leklandet och lekt. Vi åkte även förbi coop på hemvägen och köpte räkor m.m för att mysa med på kvällen. Var en helt underbar dag=)
- När vi kom hem så körde Jerry in bilen så jag skulle slippa gå på isen och jaa riskera att ramla. De var verkligen glas halt ute den dagen.. Men HA ramla de gör ju inte JAG tänker man ju.. Så jag går ur bilen, Jerry tar Mio,,
Jag hinner ta ca 3-4 steg sen känner jag hur benen bara glider och jag får inte stopp på dem,, jag vet att jag skriker och jag hör Jerry säga nåt,, sen säger de bara pang och AJ!!!!.. Går ju ner i split med 28kg övervikt rätt på den iskalla marken.
- Lägger mig i fosterställning och jag kan inte röra mig.. Visst kände jag otrolig smärta men min enda fokus var på min lilla dotter i magen..
Hon var ju väldigt rörlig i magen men nu rörde hon sig inte... Jerry ställer Mio på en isfri fläck och försöker lyfta mig men jag bara skriker, ja kan inte röra mig.. I mellan trårarna ser jag min lilla kille stå och titta på mig helst förskräckt, han säger *mamma* vet jag mer kommer jag inte ihåg..
- Jag får så dåligt samvete emot Mio att jag försöker sluta gråta men de går inte.. Sen hör jag hur massa folk kommer utspringade.. Vi har verkligen änglar till grannar!!.. De försöker lyfta mig tillsammans men de går inte,, ja har för ont..
Jerry hade redan ringt 112, och min mamma.. Min mamma kom INNAN ambulansen,, mamma va 15min bort och ambulansen 5min bort! Skandal!,, Jag låg 40min på isen och de hade börjat regna,, innan ambulansen kom!.. De fick ringa 112 5ggr,!!
- Dessa 40min var nog de längsta i mitt liv, då jag inte kände några rörselser i magen alls=(,, De va de enda jag brydde mig om.. Ambulans förarna fick upp mig på en bår till slut.. och körde direkt till förlossningen på Mölndals sjukhus..
Med tanke på hur rädd jag var för Enyas liv så kolla de med ultraljud innan de ens flytta mig från ambulans båren.. Ambulans förarna va så söta de fråga om de fick vara med och titta för de var också oroliga..
- Den känslan,, den känslan,, när jag såg Enyas små hjärtljud ticka,, den går fan inte att beskriva,, då brast allt,, haha jag börja gråta ännu mera fast av glädje nu!,, Jag vet att jag tänkte att jag skiter fullständigt om jag brutit båda bena,, Min dotter är okej och de är de viktigaste!
De satte ctg på mig och jag fick ligga på förlossningen.. Ja kunde inte röra på mina ben,, för att flytta mig fick de vara ca 4-5 personer varje gång för jag var tvungen att ha bena i ett visst läge så alla fick lyfta samtidigt och sakta...
- Ctg var perfekt=).. Så då bestämdes de att jag skulle ner och röntgas på ortopeden.. Men pga jag var gravid kunde de inte ta så mycket bilder, så de bilder de kunde ta visade inget..
Ja hade då fått morfin som smärtstillande,, Så på ortopeden sa dem,, Så fort du kan gå på kryckor så får ni åka hem.. Vi båda blev väldigt förvånade,, men visst läkarna mår bäst.. Så med morfin i kroppen lyckades jag till slut,, Hasa mig fram på kryckor,, alltså jag drog fötterna i marken.. Då tyckte ortopeden att en höggravid kvinna kunde klara sig hemma!
- Så vi åkte hem,, Jag kände direkt att detta kommer inte gå,,hade så fruktansvärt ont och kunde inte gå.. Vi gick och la oss,, Jag vaknade såklart på natten,, en gravid har ju en blåsa mindre än en ärta=),, Väckte Jerry för jag kunde inte resa mig!
Vi försökte i 1timma innan Jerry lyckades få mig att ens sätta mig upp.. Då ringde vi sjukan igen, som sa "ta en panodil och se om de hjälper" haha de va ju som ett skämt!.. Men visst,, tog en panodil lyckades somna om,, men vakna nån timma senare och behövde gå på toa..
- Samma visa igen.. 1tim innan jag ens kunde sitta upp!.. Då ringde vi ambulansen igen,, fick komma till förlossningen igen,, Där blev de väldigt förvånade,, "Vadå? har du blivit hemskickad?" ja de trodde att jag skulle komma tillbaka.. De blev fly förbannade och sa att jag ska inte hem så skrev de in mig.
Fortsättning följer=)
